第26章

类别:其他 作者:Anton Chekhov字数:3970更新时间:18/12/27 08:30:00
Atthestationtheywenttotherefreshmentroomanddrankaglassofsherryeach。Hisfatherfeltinhispocketforhispursetopay。 “Iwillstandtreat,“saidAnisim。Theoldman,touchedanddelighted,slappedhimontheshoulder,andwinkedtothewaiterasmuchastosay,“SeewhatafinesonIhavegot。“ “Yououghttostayathomeinthebusiness,Anisim,“hesaid; “youwouldbeworthanypricetome!Iwouldshowergoldonyoufromheadtofoot,myson。“ “Itcan’tbedone,papa。“ Thesherrywassourandsmeltofsealing-wax,buttheyhadanotherglass。 WhenoldTsybukinreturnedhomefromthestation,forthefirstmomenthedidnotrecognizehisyoungerdaughter-in-law。Assoonasherhusbandhaddrivenoutoftheyard,Lipawastransformedandsuddenlybrightenedup。Wearingathreadbareoldpetticoat,withherfeetbareandhersleevestuckeduptotheshoulders,shewasscrubbingthestairsintheentryandsinginginasilverylittlevoice,andwhenshebroughtoutabigtubofdirtywaterandlookedupatthesunwithherchildlikesmileitseemedasthoughshe,too,werealark。 Anoldlabourerwhowaspassingbythedoorshookhisheadandclearedhisthroat。 “Yes,indeed,yourdaughters-in-law,GrigoryPetrovitch,areablessingfromGod,“hesaid。“Notwomen,buttreasures!“ OnFridaythe8thofJuly,Elizarov,nicknamedCrutch,andLipawerereturningfromthevillageofKazanskoe,wheretheyhadbeentoaserviceontheoccasionofachurchholidayinthehonouroftheHolyMotherofKazan。AgooddistanceafterthemwalkedLipa’smotherPraskovya,whoalwaysfellbehind,asshewasillandshortofbreath。Itwasdrawingtowardsevening。 “A-a-a“saidCrutch,wonderingashelistenedtoLipa。 “A-a!We-ell! “Iamveryfondofjam,IlyaMakaritch,“saidLipa。“Isitdowninmylittlecorneranddrinkteaandeatjam。OrIdrinkitwithVarvaraNikolaevna,andshetellssomestoryfulloffeeling。Wehavealotofjam——fourjars。’Havesome,Lipa;eatasmuchasyoulike。’“ “A-a-a,fourjars!“ “Theyliveverywell。Wehavewhitebreadwithourtea;andmeat,too,asmuchasonewants。Theyliveverywell,onlyIamfrightenedwiththem,IlyaMakaritch。Oh,oh,howfrightenedI am!“ “Whyareyoufrightened,child?“askedCrutch,andhelookedbacktoseehowfarPraskovyawasbehind。 “Tobeginwith,whentheweddinghadbeencelebratedIwasafraidofAnisimGrigoritch。AnisimGrigoritchdidnothing,hedidn’till-treatme,onlywhenhecomesnearmeacoldshiverrunsalloverme,throughallmybones。AndIdidnotsleeponenight,I trembledalloverandkeptprayingtoGod。AndnowIamafraidofAksinya,IlyaMakaritch。It’snotthatshedoesanything,sheisalwayslaughing,butsometimessheglancesatthewindow,andhereyesaresofierceandthereisagleamofgreeninthem——liketheeyesofthesheepintheshed。TheHryminJuniorsareleadingherastray:’Youroldman,’theytellher,’hasabitoflandatButyokino,ahundredandtwentyacres,’theysay,’andthereissandandwaterthere,soyou,Aksinya,’theysay,’buildabrickyardthereandwewillgosharesinit。’Bricksnowaretwentyroublesthethousand,it’saprofitablebusiness。 YesterdayatdinnerAksinyasaidtomyfather-in-law:’IwanttobuildabrickyardatButyokino;I’mgoingintobusinessonmyownaccount。’Shelaughedasshesaidit。AndGrigoryPetrovitch’sfacedarkened,onecouldseehedidnotlikeit。’AslongasI live,’hesaid,’thefamilymustnotbreakup,wemustgoonaltogether。’Shegavealookandgrittedherteeth。 Fritterswereserved,shewouldnoteatthem。“ “A-a-a!“Crutchwassurprised。 “Andtellme,ifyouplease,whendoesshesleep?“saidLipa。 “Shesleepsforhalfanhour,thenjumpsupandkeepswalkingandwalkingabouttoseewhetherthepeasantshavenotsetfiretosomething,havenotstolensomething。Iamfrightenedwithher,IlyaMakaritch。AndtheHryminJuniorsdidnotgotobedafterthewedding,butdrovetothetowntogotolawwitheachother;andfolksdosayitisallonaccountofAksinya。Twoofthebrothershavepromisedtobuildherabrickyard,butthethirdisoffended,andthefactoryhasbeenatastandstillforamonth,andmyuncleProhoriswithoutworkandgoesaboutfromhousetohousegettingcrusts。’Hadn’tyoubettergoworkingonthelandorsawingupwood,meanwhile,uncle?’Itellhim;’whydisgraceyourself?’’I’vegotoutofthewayofit,’hesays;’I don’tknowhowtodoanysortofpeasant’sworknow,Lipinka。’ TheystoppedtorestandwaitforPraskovyanearacopseofyoungaspen-trees。Elizarovhadlongbeenacontractorinasmallway,buthekeptnohorses,goingonfootalloverthedistrictwithnothingbutalittlebaginwhichtherewasbreadandonions,andstalkingalongwithbigstrides,swinginghisarms。Anditwasdifficulttowalkwithhim。 Attheentrancetothecopsestoodamilestone。Elizarovtouchedit;readit。Praskovyareachedthemoutofbreath。Herwrinkledandalwaysscared-lookingfacewasbeamingwithhappiness;shehadbeenatchurchto-daylikeanyoneelse,thenshehadbeentothefairandtherehaddrunkpearcider。Forherthiswasunusual,anditevenseemedtohernowthatshehadlivedforherownpleasurethatdayforthefirsttimeinherlife。Afterrestingtheyallthreewalkedonsidebyside。Thesunhadalreadyset,anditsbeamsfilteredthroughthecopse,castingalightonthetrunksofthetrees。Therewasafaintsoundofvoicesahead。TheUkleevogirlshadlongbeforepushedonaheadbuthadlingeredinthecopse,probablygatheringmushrooms。 “Hey,wenches!“criedElizarov。“Hey,mybeauties!“ Therewasasoundoflaughterinresponse。 “Crutchiscoming!Crutch!Theoldhorseradish。“ Andtheecholaughed,too。Andthenthecopsewasleftbehind。 Thetopsofthefactorychimneyscameintoview。Thecrossonthebelfryglittered:thiswasthevillage:“theoneatwhichthedeaconateallthecaviareatthefuneral。“Nowtheywerealmosthome;theyonlyhadtogodownintothebigravine。LipaandPraskovya,whohadbeenwalkingbarefooted,satdownonthegrasstoputontheirboots;Elizarsatdownwiththem。IftheylookeddownfromaboveUkleevolookedbeautifulandpeacefulwithitswillow-trees,itswhitechurch,anditslittleriver,andtheonlyblotonthepicturewastheroofofthefactories,paintedforthesakeofcheapnessagloomyashengrey。Ontheslopeonthefurthersidetheycouldseetherye——someinstacksandsheaveshereandthereasthoughstrewnaboutbythestorm,andsomefreshlycutlyinginswathes;theoats,too,wereripeandglistenednowinthesunlikemother-of-pearl。Itwasharvest-time。To-daywasaholiday,to-morrowtheywouldharvesttheryeandcarrythehay,andthenSundayaholidayagain;everydaythereweremutteringsofdistantthunder。Itwasmistyandlookedlikerain,and,gazingnowatthefields,everyonethought,Godgrantwegettheharvestinintime;andeveryonefeltgayandjoyfulandanxiousatheart。 “Mowersaskahighpricenowadays,“saidPraskovya。“Oneroubleandfortykopecksaday。“ PeoplekeptcomingandcomingfromthefairatKazanskoe:peasantwomen,factoryworkersinnewcaps,beggars,children。Hereacartwoulddrivebystirringupthedustandbehinditwouldrunanunsoldhorse,anditseemedgladithadnotbeensold; thenacowwasledalongbythehorns,resistingstubbornly;thenacartagain,andinitdrunkenpeasantsswingingtheirlegs。Anoldwomanledalittleboyinabigcapandbigboots;theboywastiredoutwiththeheatandtheheavybootswhichpreventedhisbendinghislegsattheknees,butyetblewunceasinglywithallhismightatatintrumpet。Theyhadgonedowntheslopeandturnedintothestreet,butthetrumpetcouldstillbeheard。 “Ourfactoryownersdon’tseemquitethemselves“saidElizarov。“There’strouble。Kostukovisangrywithme。’Toomanyboardshavegoneonthecornices。’’Toomany?Asmanyhavegoneonitaswereneeded,VassilyDanilitch;Idon’teatthemwithmyporridge。’’Howcanyouspeaktomelikethat?’saidhe,’yougood-for-nothingblockhead!Don’tforgetyourself!ItwasImadeyouacontractor。’’That’snothingsowonderful,’saidI。’EvenbeforeIwasacontractorIusedtohaveteaeveryday。’’Youarearascal’hesaid。Isaidnothing。’Wearerascalsinthisworld,’thoughtI,’andyouwillberascalsinthenext。’ Ha-ha-ha!Thenextdayhewassofter。’Don’tyoubearmaliceagainstmeformywords,Makaritch,’hesaid。’IfIsaidtoomuch,’sayshe,’whatofit?Iamamerchantofthefirstguild,yoursuperior——yououghttoholdyourtongue。’’You,’saidI,’areamerchantofthefirstguildandIamacarpenter,that’scorrect。AndSaintJosephwasacarpenter,too。OursisarighteouscallingandpleasingtoGod,andifyouarepleasedtobemysuperioryouareverywelcometoit,VassilyDanilitch。’ Andlateron,afterthatconversationImean,Ithought:’Whichwasthesuperior?Amerchantofthefirstguildoracarpenter?’ Thecarpentermustbe,mychild!“ Crutchthoughtaminuteandadded: “Yes,that’showitis,child。Hewhoworks,hewhoispatientisthesuperior。“