Atthestationtheywenttotherefreshmentroomanddrankaglassofsherryeach。Hisfatherfeltinhispocketforhispursetopay。
“Iwillstandtreat,“saidAnisim。Theoldman,touchedanddelighted,slappedhimontheshoulder,andwinkedtothewaiterasmuchastosay,“SeewhatafinesonIhavegot。“
“Yououghttostayathomeinthebusiness,Anisim,“hesaid;
“youwouldbeworthanypricetome!Iwouldshowergoldonyoufromheadtofoot,myson。“
“Itcan’tbedone,papa。“
Thesherrywassourandsmeltofsealing-wax,buttheyhadanotherglass。
WhenoldTsybukinreturnedhomefromthestation,forthefirstmomenthedidnotrecognizehisyoungerdaughter-in-law。Assoonasherhusbandhaddrivenoutoftheyard,Lipawastransformedandsuddenlybrightenedup。Wearingathreadbareoldpetticoat,withherfeetbareandhersleevestuckeduptotheshoulders,shewasscrubbingthestairsintheentryandsinginginasilverylittlevoice,andwhenshebroughtoutabigtubofdirtywaterandlookedupatthesunwithherchildlikesmileitseemedasthoughshe,too,werealark。
Anoldlabourerwhowaspassingbythedoorshookhisheadandclearedhisthroat。
“Yes,indeed,yourdaughters-in-law,GrigoryPetrovitch,areablessingfromGod,“hesaid。“Notwomen,buttreasures!“
OnFridaythe8thofJuly,Elizarov,nicknamedCrutch,andLipawerereturningfromthevillageofKazanskoe,wheretheyhadbeentoaserviceontheoccasionofachurchholidayinthehonouroftheHolyMotherofKazan。AgooddistanceafterthemwalkedLipa’smotherPraskovya,whoalwaysfellbehind,asshewasillandshortofbreath。Itwasdrawingtowardsevening。
“A-a-a“saidCrutch,wonderingashelistenedtoLipa。
“A-a!We-ell!
“Iamveryfondofjam,IlyaMakaritch,“saidLipa。“Isitdowninmylittlecorneranddrinkteaandeatjam。OrIdrinkitwithVarvaraNikolaevna,andshetellssomestoryfulloffeeling。Wehavealotofjam——fourjars。’Havesome,Lipa;eatasmuchasyoulike。’“
“A-a-a,fourjars!“
“Theyliveverywell。Wehavewhitebreadwithourtea;andmeat,too,asmuchasonewants。Theyliveverywell,onlyIamfrightenedwiththem,IlyaMakaritch。Oh,oh,howfrightenedI
am!“
“Whyareyoufrightened,child?“askedCrutch,andhelookedbacktoseehowfarPraskovyawasbehind。
“Tobeginwith,whentheweddinghadbeencelebratedIwasafraidofAnisimGrigoritch。AnisimGrigoritchdidnothing,hedidn’till-treatme,onlywhenhecomesnearmeacoldshiverrunsalloverme,throughallmybones。AndIdidnotsleeponenight,I
trembledalloverandkeptprayingtoGod。AndnowIamafraidofAksinya,IlyaMakaritch。It’snotthatshedoesanything,sheisalwayslaughing,butsometimessheglancesatthewindow,andhereyesaresofierceandthereisagleamofgreeninthem——liketheeyesofthesheepintheshed。TheHryminJuniorsareleadingherastray:’Youroldman,’theytellher,’hasabitoflandatButyokino,ahundredandtwentyacres,’theysay,’andthereissandandwaterthere,soyou,Aksinya,’theysay,’buildabrickyardthereandwewillgosharesinit。’Bricksnowaretwentyroublesthethousand,it’saprofitablebusiness。
YesterdayatdinnerAksinyasaidtomyfather-in-law:’IwanttobuildabrickyardatButyokino;I’mgoingintobusinessonmyownaccount。’Shelaughedasshesaidit。AndGrigoryPetrovitch’sfacedarkened,onecouldseehedidnotlikeit。’AslongasI
live,’hesaid,’thefamilymustnotbreakup,wemustgoonaltogether。’Shegavealookandgrittedherteeth。
Fritterswereserved,shewouldnoteatthem。“
“A-a-a!“Crutchwassurprised。
“Andtellme,ifyouplease,whendoesshesleep?“saidLipa。
“Shesleepsforhalfanhour,thenjumpsupandkeepswalkingandwalkingabouttoseewhetherthepeasantshavenotsetfiretosomething,havenotstolensomething。Iamfrightenedwithher,IlyaMakaritch。AndtheHryminJuniorsdidnotgotobedafterthewedding,butdrovetothetowntogotolawwitheachother;andfolksdosayitisallonaccountofAksinya。Twoofthebrothershavepromisedtobuildherabrickyard,butthethirdisoffended,andthefactoryhasbeenatastandstillforamonth,andmyuncleProhoriswithoutworkandgoesaboutfromhousetohousegettingcrusts。’Hadn’tyoubettergoworkingonthelandorsawingupwood,meanwhile,uncle?’Itellhim;’whydisgraceyourself?’’I’vegotoutofthewayofit,’hesays;’I
don’tknowhowtodoanysortofpeasant’sworknow,Lipinka。’
TheystoppedtorestandwaitforPraskovyanearacopseofyoungaspen-trees。Elizarovhadlongbeenacontractorinasmallway,buthekeptnohorses,goingonfootalloverthedistrictwithnothingbutalittlebaginwhichtherewasbreadandonions,andstalkingalongwithbigstrides,swinginghisarms。Anditwasdifficulttowalkwithhim。
Attheentrancetothecopsestoodamilestone。Elizarovtouchedit;readit。Praskovyareachedthemoutofbreath。Herwrinkledandalwaysscared-lookingfacewasbeamingwithhappiness;shehadbeenatchurchto-daylikeanyoneelse,thenshehadbeentothefairandtherehaddrunkpearcider。Forherthiswasunusual,anditevenseemedtohernowthatshehadlivedforherownpleasurethatdayforthefirsttimeinherlife。Afterrestingtheyallthreewalkedonsidebyside。Thesunhadalreadyset,anditsbeamsfilteredthroughthecopse,castingalightonthetrunksofthetrees。Therewasafaintsoundofvoicesahead。TheUkleevogirlshadlongbeforepushedonaheadbuthadlingeredinthecopse,probablygatheringmushrooms。
“Hey,wenches!“criedElizarov。“Hey,mybeauties!“
Therewasasoundoflaughterinresponse。
“Crutchiscoming!Crutch!Theoldhorseradish。“
Andtheecholaughed,too。Andthenthecopsewasleftbehind。
Thetopsofthefactorychimneyscameintoview。Thecrossonthebelfryglittered:thiswasthevillage:“theoneatwhichthedeaconateallthecaviareatthefuneral。“Nowtheywerealmosthome;theyonlyhadtogodownintothebigravine。LipaandPraskovya,whohadbeenwalkingbarefooted,satdownonthegrasstoputontheirboots;Elizarsatdownwiththem。IftheylookeddownfromaboveUkleevolookedbeautifulandpeacefulwithitswillow-trees,itswhitechurch,anditslittleriver,andtheonlyblotonthepicturewastheroofofthefactories,paintedforthesakeofcheapnessagloomyashengrey。Ontheslopeonthefurthersidetheycouldseetherye——someinstacksandsheaveshereandthereasthoughstrewnaboutbythestorm,andsomefreshlycutlyinginswathes;theoats,too,wereripeandglistenednowinthesunlikemother-of-pearl。Itwasharvest-time。To-daywasaholiday,to-morrowtheywouldharvesttheryeandcarrythehay,andthenSundayaholidayagain;everydaythereweremutteringsofdistantthunder。Itwasmistyandlookedlikerain,and,gazingnowatthefields,everyonethought,Godgrantwegettheharvestinintime;andeveryonefeltgayandjoyfulandanxiousatheart。
“Mowersaskahighpricenowadays,“saidPraskovya。“Oneroubleandfortykopecksaday。“
PeoplekeptcomingandcomingfromthefairatKazanskoe:peasantwomen,factoryworkersinnewcaps,beggars,children。Hereacartwoulddrivebystirringupthedustandbehinditwouldrunanunsoldhorse,anditseemedgladithadnotbeensold;
thenacowwasledalongbythehorns,resistingstubbornly;thenacartagain,andinitdrunkenpeasantsswingingtheirlegs。Anoldwomanledalittleboyinabigcapandbigboots;theboywastiredoutwiththeheatandtheheavybootswhichpreventedhisbendinghislegsattheknees,butyetblewunceasinglywithallhismightatatintrumpet。Theyhadgonedowntheslopeandturnedintothestreet,butthetrumpetcouldstillbeheard。
“Ourfactoryownersdon’tseemquitethemselves“saidElizarov。“There’strouble。Kostukovisangrywithme。’Toomanyboardshavegoneonthecornices。’’Toomany?Asmanyhavegoneonitaswereneeded,VassilyDanilitch;Idon’teatthemwithmyporridge。’’Howcanyouspeaktomelikethat?’saidhe,’yougood-for-nothingblockhead!Don’tforgetyourself!ItwasImadeyouacontractor。’’That’snothingsowonderful,’saidI。’EvenbeforeIwasacontractorIusedtohaveteaeveryday。’’Youarearascal’hesaid。Isaidnothing。’Wearerascalsinthisworld,’thoughtI,’andyouwillberascalsinthenext。’
Ha-ha-ha!Thenextdayhewassofter。’Don’tyoubearmaliceagainstmeformywords,Makaritch,’hesaid。’IfIsaidtoomuch,’sayshe,’whatofit?Iamamerchantofthefirstguild,yoursuperior——yououghttoholdyourtongue。’’You,’saidI,’areamerchantofthefirstguildandIamacarpenter,that’scorrect。AndSaintJosephwasacarpenter,too。OursisarighteouscallingandpleasingtoGod,andifyouarepleasedtobemysuperioryouareverywelcometoit,VassilyDanilitch。’
Andlateron,afterthatconversationImean,Ithought:’Whichwasthesuperior?Amerchantofthefirstguildoracarpenter?’
Thecarpentermustbe,mychild!“
Crutchthoughtaminuteandadded:
“Yes,that’showitis,child。Hewhoworks,hewhoispatientisthesuperior。“